Magnusson stängde sin facebook-sida och som en signal till mig lyfte han upp sin kaffekopp. Jag stängde min Eclipse IDE (min arbetssida).
Jag heter Karthik för mina kompisar… Karthik Ramachandran i dokumenter … men för svenskarna, jag är K.R. Svensson.
Det har gått tre år nu sedan jag har blivit Herr Svensson. För fem år sedan jag har kommit till Sverige med många drömmar som alla Indier som kom till Sverige har haft. Drömmar, ambitioner osv....
Skandinavien... blonda flickor ... människors moral… natur och kultur…. Uppfinningar som har förandrat gränserna i världen och dynamiken i politiken.
Första året gick snart som i en blund... Jag tycker att respekt för ett land från en utländsk man är att man lär sig deras språk, kultur och anpassar sitt liv efter deras utan glömma sina egna kärnvärden.... Jag har lärt mig svenska och jag kan prata den nästan lika flytande som en svensk... har lärt deras kultur genom böcker och tillsammans med svenska vänner. Jag har många svenska kompisar... Det var inte enkelt att få kompisar i Sverige tidigare...men när man väl blivit kompis med en svensk så fungerar det utmärkt.
Jag har blivit kär....Kosia Petrowska.... en flicka vems mamma var polsk och pappa svensk... (Jag ska kalla henne Kosia eller Kosy.) Helgerna gick snabbt med pussar, lite öl och ibland dans i pub. Ändå hade jag full fokus på min utbildning. Jag klarade provet bra och förtsätte min utbildning. Det var inte lätt med mina uppsatser. Så småningom, klarade jag provet bra med godkänt.
Vad bra!!... Jag är klar med mina studier i god tid när mina kompisar ännu studerar hårt för att klara provet.
Jag började se verkligheten i livet nu och sen började denna svåraste del av livet.
Hela livet snurrade runt jobbsökningssidor som Arbetsförmedlingen, Linkedin... osv. Jag tyckte att det var lättare att skriva min uppsatser i skolan än söka jobb. Ett perfekt personligt brev och specialiserad CV för varje jobb.......
Några veckor efter att jag hade börjat söka jobb blev jag van vid mejlen som började med orden "Tyvärr...".
Första månaden efter examen var mer som smekmånad för studenter. De ska vara riktigt arbetsökande efter detta första månad. Jag blev rädd för min framtid. Kosia tipsade mig att skriva min CV och personligt brev på svenska. Jag kände att jag hade missat någonting avgörande och började skriva hela ansökan på svenska. Men tyvärr fick jag "Tyvärr-meddelande” nu också och det var samma gamla historian.
Jag skulle ha åkt tillbaka till Indien men jag stannade på grund av Kosy. Hon var där och hjälpte mig med pengar och uppmuntrade mig.
Jag besökte Arbetsförmedlingen och andra jobbsökningsfirmor och websidor regelbundet och uppdaterade min svenska och började även att lära mig norska och danska. Jag tyckte själv att jag skulle hålla tummarna och vänta på att min tur skulle vändas. Jag märkte att asylsökande från mellanöstern och Afrikan nöjde sig med pengar från regeringen och många av de personerna har inte tillräckligt bra utbilning för de lite bättre jobben. När det handlar om chefsjobb, föredrar svenskar någon från Östeuropa än någon annan utlänning som är inte vit och blond. Detta säger jag för att vara ärlig.
"Kosia, Jag vill åka tillbaka till Indien..Jag får inga jobb från arbetsgivare. Det är helt okej om de inbjuder mig till en intervju och sen säger att jag inte är den de söker när de väl inser att jag inte är kvalifierad till jobbet . Men jag börjar bli irriterad på att jag ansöker bara jobb som passar väldigt bra för min kunskap och kompetens. Men jag fattar ingenting av det som händer. Jag lärde mig svenska och jag är bra nog för dessa jobb. ” skrek jag ilsket.
Hon var bekymrad. “Karthi, Vi ska försöka en sista spratt...kanske det är fel... eller inte exakt fel " sade Kosia med en lugn ton.
"Berätta Kosy, Jag ska försöka detta också" yttrade jag med en mjuk och krossade röst.
"Du måste skicka ansökan med en svensk efternamn... Välj antingen Svensson, Nilsson, eller Karlsson.... eller hur? mitt fullständiga namn är Kosia Petrowska Karlsson" sade Kosia.
Nästa dag blev jag Herr. K.R. Svensson. Jag höll med Kosy. Följande vecka fick jag ett samtal och sen en intervju. Intervjukommittéen var nyfikna på mitt namn i intervjun. Mina bra svar på deras frågor om arbete hjälpte mig att få detta job. Jag var vald och det är var jag är nu.
Förlåt läsare, Jag måste gå nu, ska berätta mer senare. Magnusson väntar på mig. Jag kan höra att de pratar om Sveriges storsinnighet gentemot invändrare och asylsökande.... Jag ska slå följe med dom och börja diskutera om vita elefanter.
(The story originally written by Mr. Selvakumar Ramachandran and translated by me.....His blog link for your reference :
http://translatedtamilstories.blogspot.com/2011/08/krsvensson-vad-finns-det-i-namnet.html
)
No comments:
Post a Comment